Vi lever i ett snabbt informationssamhälle. På minimal tid kan vi få tillgång till nyheter om både sånt som sker i vår närhet som omvärld. Aftonbladet publicerar en tsunamivarning i Thailand på sin sajt snabbare än vad turisterna på stränderna får. Vi får nyheter från världens börser direkt och kan agera blixtsnabbt. Vi får rapporter direkt från rättegången mot Beltran där Expressens journalist bloggar, minut för minut.
Världen har krupit närmre. Och någonstans måste ett val göras kring vilka nyheter som ska lyftas fram. Nyheterna måste värderas; hur påverkar de mig; prenumeranten, tittaren, läsaren, lyssnaren. Betalaren.
Men vad är det som avgör hur en nyhet rapporteras? Hur kommer det sig att vissa nyheter från större utrymme än andra?
De senaste veckorna har det varit stor bevakning på USA då orkanen Gustav närmade sig land. Invånarna i Lousiana ombads att evakuera och gatorna stod tomma. Alla var beredda på att mötas av en orkan i samma dignitet som Katrina. Under några dygn var väldspressen på helspänn och man kunde i alla media följa händelseförloppet.
Samtidigt dränktes Indien i vattenmassor och orsakade 5,5 miljoner hemlösa människor. Nödställda människor drabbades av sjukdomar och svält. Den största naturkatastrofen på 50 år enligt nödorganisationerna.
Vi har här två motpoler; dels människorna i New Orleans som informerades om den eventuellt ankommande katastrofen samt indierna, som säkert inte fick någon information alls. New Orleans evakuerades och måste haft en bra infrastruktur med Katrina i ryggen. Med andra ord; inga direkta människoliv riskerade under orkane Gustav. De som stannade kvar i staden gjorde det på egen risk.
Hur kommer det sig då att USA hårdebevakades och rapporteringen från Indien kom i skymundan? Och hur ställer jag mig till detta?
USA har länge sett terrorismen som det största hotet. Därför var det en chock för landet när det plötsligt drabbades av Katrina 2005; ett hot som inte kunde skyllas på ett annat land och som drabbade så många människor. Det visade också på de stora klyftor som fanns i landet mellan fattiga och rika; människor med sjukförsäkring och människor utan. Politikernas handfalla agerande och bristande logistik. Fortfarande i år var inte spåren från Katrina läkta; staden har aldrig återhämtat sig, och staden var inte heller 100 % säkrad för nya naturkatastofer.
USA gör sig redo för politiskt val. Följderna av en ny naturkatastrof skulle få stora följder i politiken och ekonomin.
Världen står i en finansiell kris. Börser faller. En ny naturkatastrof skulle direkt påverka Sverige då oljepriset skulle gå upp.
Med dessa faktorer i åtanken kan jag förstå att Gustav hårdbevakades. Nyhetsrapporteringar från USA kommer till Sverige på nolltid. Tidningar har korrespondenter på plats och nyhetsbolagen rapporterar kontinuerligt.
Sämre bevakining är det från länder i Asien. Här är det svårade att få direktrapporteringar. Det finns inte samma tekniska förutsättningar. Det finns inte lika många journalister. Och nyheter som inträffar utanför huvudstäderna kan vara svåra att bevaka.
En översvämning i Indien påverkar inte svenskarna nämnvärt. Inte ekonomiskt och inte politiskt. Och kanske inte heller direkt känslomässigt.
Det är också lättare att identifiera sig med invånarna i USA än i Indien. Det är lättare att förstå hur det känns att få översvämning i en villa än i ett skyffe. Det är lättare att förstå ett foto av en översvämmad motorväg än en grusväg. Det är lättare att förstå ångesten och rädslan i en kommentar på engelska än på indiska som måste textas.
I radioprogrammet ”Medierna” intervjuades den 6/9 2008 Torbjörn Tännsjö, professor i Praktisk Filosofi på Stockholms Universitet. Han sa så här apropå mediernas nyhetsvärdering.
”... en kvarleva av en rasistisk syn på världen; den vite mannens börda, vi och de främmande varelserna i Asien och Afrika och andra länder...”
På sätt och vis har han rätt. För det är klart att när jag skriver att indierna bor i skyffen så är det för att det är den bilden man matas med.
I en nyhetsrapportering berörs man olika mycket av olika nyheter. Sådant man kan associera till berörs man mer av. Tsunamin i Thailand 2004 berörde många – inte bara för att det var många svenskar som omkom – utan också för att det drabbade en semesterort som många svenskar har besökt. Brott mot barn berör då vi alla kan sätta oss in i hur det skulle jännas om det var våra barn som utsattes för brott.
I-länder, med fungerande demokrati och infrastruktur, ger också oftast direktrespons från politiker då något inträffar. Medierna kan snabbt rapportera från ett händelseförlopp men även få kommentarer från politiska ledare, ta del av pressutskick etc. Då katastrofen inträffade i Indien kan jag tänka mig att det var svårt att få en inblick i räddningasarbetet samt de folkvaldas tankar kring det inträffade.
Nyhetsvärdering tror jag baseras på:
Hur nyheten berör mig känslomässigt
Hur nyheten påverkar mig i mitt liv
Hur nyheten kan bevakas och utvecklas till mer material
Senaste veckan har jag funderat på hur nyhetsvärderingen har speglat den finansiella krisen. När börserna för 2 år sedan gick konstant uppåt, rapporterades det då och då ifrån Kina och Indien med rapporter om hur invånarna lånade pengar för att investera på börsen. Alla såg möjlighet till rikedom. Men nu när börserna drastiskt faller ser jag nästan bara artiklar från den amerikanska börsen. Historier om människor som belånat sitt hus till 100 % och som tvingar flytta. Men vad har hänt i Asien? Vad händer i Kina och Indien med människors besparingar? Hur kommer den finasiella krisen påverka dem? Vad har de för skyddsnät att falla tillbaka på? Vi läser om att vi svenskar förlorar pensionspengar som är investerade i Asien men vad händer med människorna som kanske har alla sina pengar investerade i det egna landets börs? Där saknar jag verkligen nyhetsrapportering.
Världen har krupit närmre. Och någonstans måste ett val göras kring vilka nyheter som ska lyftas fram. Nyheterna måste värderas; hur påverkar de mig; prenumeranten, tittaren, läsaren, lyssnaren. Betalaren.
Men vad är det som avgör hur en nyhet rapporteras? Hur kommer det sig att vissa nyheter från större utrymme än andra?
De senaste veckorna har det varit stor bevakning på USA då orkanen Gustav närmade sig land. Invånarna i Lousiana ombads att evakuera och gatorna stod tomma. Alla var beredda på att mötas av en orkan i samma dignitet som Katrina. Under några dygn var väldspressen på helspänn och man kunde i alla media följa händelseförloppet.
Samtidigt dränktes Indien i vattenmassor och orsakade 5,5 miljoner hemlösa människor. Nödställda människor drabbades av sjukdomar och svält. Den största naturkatastrofen på 50 år enligt nödorganisationerna.
Vi har här två motpoler; dels människorna i New Orleans som informerades om den eventuellt ankommande katastrofen samt indierna, som säkert inte fick någon information alls. New Orleans evakuerades och måste haft en bra infrastruktur med Katrina i ryggen. Med andra ord; inga direkta människoliv riskerade under orkane Gustav. De som stannade kvar i staden gjorde det på egen risk.
Hur kommer det sig då att USA hårdebevakades och rapporteringen från Indien kom i skymundan? Och hur ställer jag mig till detta?
USA har länge sett terrorismen som det största hotet. Därför var det en chock för landet när det plötsligt drabbades av Katrina 2005; ett hot som inte kunde skyllas på ett annat land och som drabbade så många människor. Det visade också på de stora klyftor som fanns i landet mellan fattiga och rika; människor med sjukförsäkring och människor utan. Politikernas handfalla agerande och bristande logistik. Fortfarande i år var inte spåren från Katrina läkta; staden har aldrig återhämtat sig, och staden var inte heller 100 % säkrad för nya naturkatastofer.
USA gör sig redo för politiskt val. Följderna av en ny naturkatastrof skulle få stora följder i politiken och ekonomin.
Världen står i en finansiell kris. Börser faller. En ny naturkatastrof skulle direkt påverka Sverige då oljepriset skulle gå upp.
Med dessa faktorer i åtanken kan jag förstå att Gustav hårdbevakades. Nyhetsrapporteringar från USA kommer till Sverige på nolltid. Tidningar har korrespondenter på plats och nyhetsbolagen rapporterar kontinuerligt.
Sämre bevakining är det från länder i Asien. Här är det svårade att få direktrapporteringar. Det finns inte samma tekniska förutsättningar. Det finns inte lika många journalister. Och nyheter som inträffar utanför huvudstäderna kan vara svåra att bevaka.
En översvämning i Indien påverkar inte svenskarna nämnvärt. Inte ekonomiskt och inte politiskt. Och kanske inte heller direkt känslomässigt.
Det är också lättare att identifiera sig med invånarna i USA än i Indien. Det är lättare att förstå hur det känns att få översvämning i en villa än i ett skyffe. Det är lättare att förstå ett foto av en översvämmad motorväg än en grusväg. Det är lättare att förstå ångesten och rädslan i en kommentar på engelska än på indiska som måste textas.
I radioprogrammet ”Medierna” intervjuades den 6/9 2008 Torbjörn Tännsjö, professor i Praktisk Filosofi på Stockholms Universitet. Han sa så här apropå mediernas nyhetsvärdering.
”... en kvarleva av en rasistisk syn på världen; den vite mannens börda, vi och de främmande varelserna i Asien och Afrika och andra länder...”
På sätt och vis har han rätt. För det är klart att när jag skriver att indierna bor i skyffen så är det för att det är den bilden man matas med.
I en nyhetsrapportering berörs man olika mycket av olika nyheter. Sådant man kan associera till berörs man mer av. Tsunamin i Thailand 2004 berörde många – inte bara för att det var många svenskar som omkom – utan också för att det drabbade en semesterort som många svenskar har besökt. Brott mot barn berör då vi alla kan sätta oss in i hur det skulle jännas om det var våra barn som utsattes för brott.
I-länder, med fungerande demokrati och infrastruktur, ger också oftast direktrespons från politiker då något inträffar. Medierna kan snabbt rapportera från ett händelseförlopp men även få kommentarer från politiska ledare, ta del av pressutskick etc. Då katastrofen inträffade i Indien kan jag tänka mig att det var svårt att få en inblick i räddningasarbetet samt de folkvaldas tankar kring det inträffade.
Nyhetsvärdering tror jag baseras på:
Hur nyheten berör mig känslomässigt
Hur nyheten påverkar mig i mitt liv
Hur nyheten kan bevakas och utvecklas till mer material
Senaste veckan har jag funderat på hur nyhetsvärderingen har speglat den finansiella krisen. När börserna för 2 år sedan gick konstant uppåt, rapporterades det då och då ifrån Kina och Indien med rapporter om hur invånarna lånade pengar för att investera på börsen. Alla såg möjlighet till rikedom. Men nu när börserna drastiskt faller ser jag nästan bara artiklar från den amerikanska börsen. Historier om människor som belånat sitt hus till 100 % och som tvingar flytta. Men vad har hänt i Asien? Vad händer i Kina och Indien med människors besparingar? Hur kommer den finasiella krisen påverka dem? Vad har de för skyddsnät att falla tillbaka på? Vi läser om att vi svenskar förlorar pensionspengar som är investerade i Asien men vad händer med människorna som kanske har alla sina pengar investerade i det egna landets börs? Där saknar jag verkligen nyhetsrapportering.
5 kommentarer:
Hej Albert - intressant blogg! Kanske är inlägget är en aning för långt för en blogg, blir mer en artikel.... Jag hade också gärna velat veta mer om dina personliga åsikter och tankar! Om du utgick ännu mer från dig själv och dina erfarenheter tror jag det hade kunnat bli riktigt riktigt intressant!/Anna G
Oerhört välskrivet och intressant blogginlägg tycker jag!
Visst är det värt att reflektera över. Jag förstår att många tycker att det är intressantare med nyheter om USA än om Indien och Kina. Men inte så mycket intressantare. Det är många i Sverige som har kontakter över hela världen.
Intressant om finanskrisen. Det framgår inte i media hur det påverar de allra fattigaste. Jag har hört en mening "det här kommer att drabba de allra fattigaste hårdast".
Visst är det så att sådant som ligger varmt om hjärtat läser man automatiskt, dvs. ser man själv en rubrik eller hör ett nyhetsinslag där något känsloladdat finns med så tar man till sig mer. Det är alltid svårt att värdera nyheter och kommer så vara...
...och sedan spelar ju ens fördomar in en hel del. Det är ju inte förrän man själv har varit på plats där någon händelse skett som man sedan värdera nyheten.
/Johan Goffler
Skicka en kommentar