Namnpublicering

Norrländska Socialdemokraten (NSD) publicerar idag - som första svenska tidning-namnet på den man som erkänt att han är inblandad i försvinnandet av Carolin.
Länk till artikel:
http://www.nsd.se/nyheter/artikel.aspx?ArticleId=4081668

Intressant i sammanhanget är att (det påstådda) namnet på mannen, foto på honom samt hans hemadress har varit publicerad på flashback flera dagar.

Namnpubliceringen uppmärkas på resume.se

Citat:

– Det är det största och mest uppmärksammade brottet i Norrbotten på många år och han har erkänt, motiverar NSD:s chefredaktör Lennart Håkansson namnpubliceringen.

Varför gör inte din kollega Mats Enbom på NK samma bedömning?

– Vet inte, men det dröjer nog inte länge förrän de också publicerar namnet.

Var det ett självklart beslut?

– Nej, man tänker förstås över det. Men en sådan här gång är allmänintresset så pass stort att det väger tyngre än hänsyn till anhöriga.

Han har ju tidigare utpekats som person i en mindre krets, ett jaktlag, har det påverkat beslutet?

– Nej, alla i Gällivare vet redan vem han är. Det pratas och ingen i de berördas närhet får först veta detta genom oss. Då ligger det mer i det allmännas intresse att få veta att det är en till synens helt vanlig människa som gjort detta. Där ligger också informationsvärdet, bedömer jag.

Har du fört några samtal med NK innan publiceringen?

– Nej.

Resume.se har sökt Mats Enbom.

När blir privatpersoner allmän egendom?

Internet har slagit in ytterdörrar runt om i vårt samhälle. Det som förr varit privat blir med ett musklick offentligt, spritt, för evigt publicerat.
Nyheter som publiceras tävlar mot klockan då det ej längre är tryckvalsar och lastbilar som avgör hur snabbt nyheter publiceras. Istället gäller det att snabbt publicera nya fakta på en webbsida; och ju mer man vet, desto fler besökare får nyhetsartikeln.

Jakt på nyheter kan skörda offer.

Hur ser de etiska reglerna ut för publicering av personliga uppgifter? När är det exempelvis motiverat / OK att publicera namnet på en person som begått ett brott?
Är det när personen själv kontaktar media? Är det när brottet har blivit styrkt?

Under dagen fastställdes att den sk "artisten" ska åtalas för misshandel av sin hustru. Kvinnan nekar till händelserna och säger att mannen inte slagit henne. Trots att det finns vittnen som styrker händelserna.
Tidningarna berättar att kvinnan på sin blogg bönar och ber för att mannen ska frias och att hon älskar honom. Hennes blogg avslöjar vem han är.
Ingen tidning har namnat honom än. Han benämns "den välkända artisten". Känd från tv.

Gick in och googlade. I sökfältet skrev jag ARTISTEN. Den andra träffen namngav mannnen...

Varför har ingen tidning namnat honom?

Det är troligen endast en tidsfråga tills artisten själv kommer namna sig. Jämför situationen med när Sanna Bråding åtalades för drogbrott. Hennes namn outades på flertalet webbsidor (sajten flashback.info behövde inte många minuter för att knäcka namnet) men hennes namn blev ej offentligt förrän hon själv gick till Expressen. För en fet ersättning talade hon ut.

Att outa hennes namn skulle vara en risk. Det fanns tror allt en möjlighet att hon skulle frias och hade då säkert gett sig efter tidningar som namnat henne.

I "Spelregler för press, Tv, Radio" (upplaga jan 2007) står det:

Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning

När är allmänintresset så stort att det kräver allmän belysning? Är det mer motiverat att publicera namnet på Anna Lindhs gärningsman än på Arbogabarnens gärningsman? Och hur mycket måste man publicera för att "allmänheten" ska vara nöjd? På vilket sätt mättas allmänhetens frågor genom att de ges ett foto eller ett namn?

Intressant är också punkt 9 i sammat text
Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn

Här borde man fundera kring begreppet offer. Vem är offer? Man ska inte glömma att en person som begår ett hemskt brott har ett socialt nätverk runt omkring sig; familj, vänner, arbetskamrater. När man hänger ut en gärningsman hänger man samtidigt ut personens nätverk. Man offrar människor som är oskyldiga; som är inkastade i en hemsk händelse. Man associeras genom offentliggörandet av gärningmannens namn. På sätt och vis betraktas man som medskyldig.

Jag kan förstå allmänhetens intresse för att få reda på vem som är gärningsman. Jag kan förstå att det kan finnas behov av att visualisera "37-åringen", "Tv-kändisen" eller "Allmänläkaren". Men så länge man inte är dömd för ett brott ska man inte heller dömas i media. Å så länge man inte har gjort en rättspsykiatrisk utredning av en misstänkt tycker jag heller inte att man ska hänga ut någon.

Och OM man väljer att publicera och offentliggöra vem personen är; ska man noga överväga var gränsen går. Om man publicerar ett foto; måste man då publicera ett fullständigt namn? Vad tillförs om man även publicerar efternamnet?

Slutligen
Allt är tillgängligt. Det tar mig inte många minuter att få reda på vem kändisarna är som begår brott. Många journalister skriver ut ledtrådar i sin artiklar just för att namnjägare ska kunna få fram namnen.
Nästa gång du ser en blurrad bild i Aftonbladet eller Expressen; kolla hur journalister har döpt filnamnet. Ofta får du redan där information om vem det är.
Alla journalister är inte smarta.

Aj aj

Aftonbladet skriver i sin pappersblaska om vilka konton som är säkra att ha sina sparpengar i; nu när det är karusell på finansmarknaden. Men korrekturläsaren sover och gör fel i tabellerna. Ajdå.
De snabbar på att göra en korrigeringsruta på webben men det lär ju inte hjälpa alla de småsparare som sätter frukostkaffet i halsen och som sen rusar till banken för att smälla näven i kunddisken.
Korrekturläsning känns som ett viktigt jobb. Synd att jag inte har någon.

Swedbank - som är en av bankerna som felktigt pekas ut som osäkra - har haft en vecka med taskiga rubriker i dagspressen. Swedbank kommenterar Aftonbladets miss här http://www.dagensmedia.se/mallar/dagensmedia_mall.asp?version=192331