Att försvara en häxa

2002 släppte Jan Guillou sin nya bok "Häxornas Försvarare" och den blev snabbt både hyllad och ifrågsatt. Hyllad som ett välresearchat historiskt reportage, ifrågasatt på grund av författarens sätt att koppla dåtidens häxprocesser samman med nutida sexualbrott mot barn.
Det är en matig bok där vi direkt kastas in i handligen och beskrivningen av Gertrud Svensdotters öde. Författaren tecknar levande porträtt av kämpande människor av sin tid som blev beskyllda, oftast helt utan saklig grund, för häxeri. Det är en resa i ett Sverige som vi ofta inte får höra så mycket om. Författaren ger oss sedan bakgrunden till varför samhället såg ut som det gjorde under 1500-1600 talet. Hur det politiska och adliga klimatet påverkade den lilla människan och han beskriver även hur våra grannländer hanterade vågen av anmälda häxerier.

Det är intressant att läsa om skillnader och likheter mellan våra länder. Olika länder betraktade trolldom olika och straffen skiljde sig också åt. Genomgående var det dock kvinnorna som beskylldees och straffades mest. Männen däremot beskylldes och straffades ofta för tidelag och författaren har valt att berätta om även några av dessa fall vilket är intressant.

"En trollkona skall du icke låta leva" (Andra Mosebok 22:18)

Det är en skrämmande berättelse om hur något litet kan växa sig stort. Hur osämja, avund eller allmänt ogillnade kan skapa lögner och påhitt; hur oskyldiga människor pga någons ondska - eller kanske oförstånd - finner sig ligga på en stupstock för att sedan slängas på ett bål.
Det är intressant att läsa om hur kyrkan drev på processerna och hur de taktiskt utvecklade metoder att få flertalet att erkänna något de inte var skyldiga till. Erkänn och du kommer till himlen (det var till och med de som begick brott med vilje för att sedan kunna erkänna, mista livet och därmed garanterat hamna i himlen; något som självmord ej skulle leda till).

Det är mycket text och jag tycker att författaren i de inledande kapitlen svänger språkligt. Här svängs det med svårare ord och det tar en stund att förstå textens struktur. Fristående textstycken och namn binds samman allteftersom man läser mer. Enstaka händelser sätts i en kontext. Han målar upp en bild av en tid som spänner över århundraden.
Författaren gör sig synlig ungefär halvvägs in i boken. Plötsligt kommer benämningen JAG och han beskriver hur hans ursprungliga tanke med boken har fått arbetas om då ny fakta har framkommit.
Jag saknar dock en inledande text av författaren och han hade gärna fått förekomma fler gånger i texten. Gärna fristående och med reflektioner kring den fakta han berättar om. Det hade också gärna fått illustreras med fler bilder då dessa inte bara lättar upp texterna men också utförligare beskriver tidsperioden.

Jag finner den här typen av reportage mycket intressant, just för att den kombinerar digert rearcharbete med en dramaturgisk spänning. Det blir en mångfacetterad text. Författaren använder tidigare texter som grund, men jag saknar utförligare noter om vart informationen är funnen. Författaren är försiktig med att tillföra mer information än han kan styrka.

Då det huvudsakligen är ett historiskt reportage är det författaren som ger liv åt personerna och tillskriver dem egenskaper. Vidare, är han försiktigt med att vara kritisk och ger snarare läsaren en möjlighter att själv bilda sig en uppfattning om händelseförloppen. Kopplingen till nutida "oskyldiga anklaganden" öppnar upp för mer kritiskt betraktande. Här syns författaren mer och det blir i större utsträckning ett subjektivt tänkande.