MOFFES DJURPARK

Tänkte klippa in ett stycke ur min bok Moffes Djurpark som jag hoppas ska komma ut till världen någon gång detta århundrade...
Just detta kapitel handlar om Tea som oroar sig då lejonet i djurparken är så ledsen.

(...)
Aha, tänkte Tea! Det var inte mat som lejonet ville ha. Inte heller en fotboll eller annan leksak. Det han ville ha – förstås! – var en kompis! Någon att leka med!
”Klart han är ledsen!” sa Tea högt för sig själv. ”Det skulle jag också vara om jag inte hade någon kompis”.
För lejonet var faktiskt ensam i sin stora inhägnad. De flesta djur på djurparken levde två och två eller kanske ännu fler tillsammans. Det fanns två elefanter och två giraffer. Det fanns fyra
gorillor och två älgar, tolv myrslokar och sex sälar och det fanns faktiskt hela femton sköldpaddor.
”Undrar vilket djur det finns flest av” funderade Tea och sen kom hon på det. Inne i smådjursavdelningen, där bara de riktigt små djuren bodde, fanns det väldigt många djur av en speciell sort.
”Myrorna förstås” ropade Tea ut och skrattade. Och hon hade alldeles rätt för i en stor, stor låda av glas, fanns det flera tusen myror. Eller miljoner var det kanske, tänkte Tea, eller kanske friljoner, om det nu fanns nåt som hette det. Många var de iallafall.
”Jag ska hjälpa dig att få en kompis” ropade Tea högt ner till lejonet och för första gången reagerade han, lyfte huvudet försiktigt och gav ifrån sig samma ljud som en katt som spinner, fast lite kraftigare förstås, för han var ju inte vilken katt som helst.
(...)